Länge sedan
Var ju ett tag sedan man satte sig när här och uppdaterade vad som händer runt om osv, så tänkte ta mig i kragen, och helt enkelt skriva av mig lite.
Jobbar just nu på tele2's kundtjänst. Intressand jobb på många vis, då jag gillar själva pratdelen om man säger. Och hjälpa folk, är ju nästan det roligaste som finns. Kommer här emot mitten av månaden börja jobba hemmifrån. Det kommer bli en omställning, och en utmaning. En rolig sådan dock.
På tal om utmaningar, har köpt lägenhet här i Karlskoga, och håller nu på för fullt att renovera och fixa upp den. Stora steget blir ju sen att ta steget och flytta hemmifrån. Vet inte exakt hur det kommer att bli, eller hur det kommer att kännas. Vad som kommer vara jobbigast, och vad man kan leva med. Hade varigt bättre om man flyttade ihop med Johanna t.ex. eller om man flyttade in till henne. Men man kan ju inte få allt som man vill det här i världen.
Har massor med tankar och skit som snurrar runt i skallen på mig, vet inte riktigt vad jag ska göra, eller vad det är som får dom att hålla på sådär. Tror endel av dom har med jobbet att göra, andra med flytten. Värsta är väl att dom påverkar allt jag känner/gör. Ibland tror jag att allt som är nu, med förhållanden och jobb och sånna saker, är så det alltid kommer att vara. Andra stunder vet jag att inget av det jag har nu, kommer jag ha kvar sen, saker kan, och kommer förändras så himmla mycket. Vad ska man känna inför det? Ångest? Panik? Kännslan som man får, att man vill tillbaka till hur allt var förut? Kännslan av att man tar med sig det bästa, och bara går vidare?
Ibland är jag glad att framtiden inte har visat sig ännu, för hur skulle man kunna möta den då?
Sitter och tänkte på annat oxå, 8 månader sedan farfar gick bort snart. Saker som man önskar att man skulle ha sagt till han, saker han idag skulle ha uppskattat om ha fått sett. Som lägenheten, eller att jag har jobb på Transcom igen. Eller att Johanna och jag fortfarande är ilag.
Kommer på mig själv ibland med att tänka: "detta måste jag ringa och berätta för farfar" Men det är ju lite svårt då.
Det får nog vara allt för idag tror jag. Lite trött efter arbetsdagen, lite förvånad eller vad man ska säga över andra saker, men det ordnar sig nog.
// Andreas Rosander
Jobbar just nu på tele2's kundtjänst. Intressand jobb på många vis, då jag gillar själva pratdelen om man säger. Och hjälpa folk, är ju nästan det roligaste som finns. Kommer här emot mitten av månaden börja jobba hemmifrån. Det kommer bli en omställning, och en utmaning. En rolig sådan dock.
På tal om utmaningar, har köpt lägenhet här i Karlskoga, och håller nu på för fullt att renovera och fixa upp den. Stora steget blir ju sen att ta steget och flytta hemmifrån. Vet inte exakt hur det kommer att bli, eller hur det kommer att kännas. Vad som kommer vara jobbigast, och vad man kan leva med. Hade varigt bättre om man flyttade ihop med Johanna t.ex. eller om man flyttade in till henne. Men man kan ju inte få allt som man vill det här i världen.
Har massor med tankar och skit som snurrar runt i skallen på mig, vet inte riktigt vad jag ska göra, eller vad det är som får dom att hålla på sådär. Tror endel av dom har med jobbet att göra, andra med flytten. Värsta är väl att dom påverkar allt jag känner/gör. Ibland tror jag att allt som är nu, med förhållanden och jobb och sånna saker, är så det alltid kommer att vara. Andra stunder vet jag att inget av det jag har nu, kommer jag ha kvar sen, saker kan, och kommer förändras så himmla mycket. Vad ska man känna inför det? Ångest? Panik? Kännslan som man får, att man vill tillbaka till hur allt var förut? Kännslan av att man tar med sig det bästa, och bara går vidare?
Ibland är jag glad att framtiden inte har visat sig ännu, för hur skulle man kunna möta den då?
Sitter och tänkte på annat oxå, 8 månader sedan farfar gick bort snart. Saker som man önskar att man skulle ha sagt till han, saker han idag skulle ha uppskattat om ha fått sett. Som lägenheten, eller att jag har jobb på Transcom igen. Eller att Johanna och jag fortfarande är ilag.
Kommer på mig själv ibland med att tänka: "detta måste jag ringa och berätta för farfar" Men det är ju lite svårt då.
Det får nog vara allt för idag tror jag. Lite trött efter arbetsdagen, lite förvånad eller vad man ska säga över andra saker, men det ordnar sig nog.
// Andreas Rosander
Kommentarer
Trackback
